fredag, augusti 26, 2005

Det levande slottet

Budskap utan moralpredikningar
Av Inger Carlsson

DET LEVANDE SLOTTET
Manus och regi: Hayao Miyazaki
Svenska röster: Vanna Rosenberg, Kim Sulocki, Siw Malmqvist, Johan Ulveson, Pernilla August, Emil Smedius m. fl.


Betyg: 4 av 6

Ett levande slott ser man inte varje dag, och ett som ser ut som titelrollen ser man inte ens ”olevande”. Trollkarlen Hauros fantastiska skapelse, som drivs av elddemonen Calcifer, är en bekant syn utanför den lilla europeiska staden under tidigt 1900-tal. Det går många historier om trollkarlen Hauru och skälen till varför han vandrar omkring med sitt slott.

Sofie är en 18-årig flicka som jobbar i familjens hattaffär. Under en promenad i den lilla staden råkar hon på några soldater som hotar henne. Hon blir räddad av en mystisk yngling, som har magiska krafter. Efter detta möte råkar Sofie på Ödehäxan som förvandlar henne till en gammal kvinna. Sofie ger sig i väg för att försöka hitta ett sätt att bli av med förbannelsen.

Under sin färd kommer Sofie till slottet där hon först stannar för att vila och värma sig. Det hon ser och upplever i slottet får emellertid henne att vilja stanna kvar, vilket kommer att visa sig vara rätt val i hennes strävan att häva förbannelsen.

”Det levande slottet” är en vacker och spännande berättelse, en saga med ett budskap. Det är uppfriskande att se en tecknad film som inte osar av präktighet och uppbyggliga avsikter, och där inte alla behöver vara vackra, söta och snälla för att vara värda kärlek.