tisdag, augusti 23, 2005

Sophie Scholl - De sista dagarna

Klockrent samspel
Av Lydia Duprat

SOPHIE SCHOLL - DE SISTA DAGARNA [SOPHIE SCHOLL - DIE LETZTE TAGE]
Regi: Marc Rothemund
Manus: Fred Breinersdorfer
I rollerna: Julia Jentsch, Alexander Held, Fabian Hinrichs, Johanna Gastdorf, Florian Stetter m. fl.

Betyg: 5 av 6

Sophie och Hans Scholl var ett ungt tyskt syskonpar som lät sig vägledas av sitt samvete och som betalade dyrt för det. Den 18 februari 1943 ertappas de med att dela ut antinazistiska flygblad på universitetsområdet. Under de långa och nervslitande förhör som följer med Gestapo-officeren Mohr sviktar Sophie inte en enda gång. I början vidhåller Sophie vid sin och sin brors oskuld, och tack vare hennes rättframma och ungdomligt naiva sätt och övertygande svar på alla frågorna köper Mohr hennes berättelse och bestämmer sig för att frige henne. Men så kommer, i sista stunden, Hans bekännelse. Och Sophie är inte beredd att låta sin bror bära skuldbördan ensam.

Under de ännu hårdare förhör som följer fattar Gestapo-officeren intresse för den unga Sophie. Hon förbryllar honom och Mohr kan inte förstå hur Sophie kan vara emot nationalsocialismen, som ska "bringa Tyskland ära och välfärd åt alla". Så brinnande är emellertid den unga flickans övertygelse att den tycks så ett frö av tvivel hos Mohr. Marc Rothemunds film handlar i korthet om något så sällsamt som då godheten lyckas nå fram till ondskan och tränga igenom dess pansar av självrättfärdighet och blind arrogans.

"Sophie Scholl - De sista dagarna" är en film som sätter skådespeleriet i förgrunden. Julia Jentschs och Alexanders Helds prestationer som Sophie och Mohr är fenomenala. Deras samspel är inget mindre än klockrent. Särskilt Helds tolkning får en att tappa andan; hans karaktär har fler bottnar än Sophies och utan minsta ansträngning visar Held dem alla, lager på lager, och hur de slåss för herraväldet över honom.

"Sophie Scholl - De sista dagarna" är ännu en bekräftelse på att Tyskland har intagit en ledande position inom den samtida filmkonsten.

1 Comments:

At 10:59 em, Blogger calle said...

bara att instämma...
dina ord är tunga..
och underbart uppriktiga..
min son kom nyss hem..
från utrotningslägret i polen
och han såg filmen..
och jag själv..?
lever med rädsla..fruktan sen
sovjet... skrämde livet..
på oss alla 1950-1990
calle

 

Skicka en kommentar

<< Home